SleepMedicineNews.com

Vid Svensk Förening för Sömnforsknings möte i Avesta 10-11 november 2005, konstaterade öl Thomas Lundeberg, Karolinska Institutet i sin föreläsning, att evidensen för akupunkturbehandling vid insomni är närmast obefintlig.

Två kinesiska randomiserade studier har nu publicerats, där man jämför effekten av olika typer av punktkombinationer vid insomni.

Slutsatserna i båda studierna blev att akupunktur har god effekt vid insomni, men det är uppenbart att inte i någon av dessa studier ingick en kontrollgrupp och inte heller var de placebo-kontrollerade, vilket gör att man inte kan dra några säkra slutsatser.

Det är en klinisk erfarenhet att det inte är ovanligt vid akupunkturbehandlingar, att patienterna rapporterar om avspänning och förbättrad sömn. Kanske ett uppslag för någon intresserad forskare att genomföra en studie med bättre upplägg?

Lin Ty, �Observation of therapeutic effect of acupuncture at points Daling (PC7) and Shimian in 48 cases of refractory insomnia�, Zhongguo Zhen Jiu, 2005:25(5):331-2 .
Chen L, “Controlled study on acupoint group prescriptions for electroacupuncture treatment of insomnia�, Zhongguo Zhen Jiu, 2005:25(10):687-8

I studien medverkade 30 äldre män och kvinnor (medelålder 69 år), alla genomgick ögonundersökning och melatoninmätningar i urin. Deltagarna fick också bära en aktigraf (registrerar både rörelser/aktivitet och ljustillgången över dygnet).

Resultaten visade bl a att ökat intraokulärt tryck hade samband med tidigarelagd dygnsrytm.

Slutsatsen blev att både ögonsjukdomar och belysningsförhållandena har en effekt på melatoninutsöndringen och dygnsrytmen, vilket bidrar till att vissa får för tidigt morgonuppvaknande.

Jean-Louis G, Kripke DF et al, �Daily illumination exposure and melatonin: influence of opthalmic dysfunction and sleep duration�, J Circadian Rhytms 2005 Dec 1;3(1):13.

Kognitiv Beteende Terapi ( KBT ) vid insomni kommer inom kort att inføras
i behandlingsarsenalen vid sømnlaboratoriet i Avesta.

Ett avtal ær i dagarna slutet med Skønviks Rehab, som kommer att ansvara før
upplæggningen av behandlingen. Skønviks Rehab har mångårig erfarenhet av
KBT vid kombinationen smærta och insomni.

Behandlingen lægs upp enligt en modell, dær patienter med grav insomni træffas i grupp, 2 timmar per vecka, under 7 veckor, under ledning av specialutbildad psykolog eller
motsvarande resursperson.

Dærmed kommer sømnlaboratoriet i Avesta kunna erbjuda både utredning och behandling vid de tre vanligaste sømnstørningarna; andningsrelaterad sømnstørning, restless legs syndrome
och insomni.

I Läkartidningen nr 8, 2006, avrapporteras en välgjord litteraturöversikt över plötslig spädbarnsdöd, författad av tre välkända svenska pediatriker. Publikationen har citerats i ett flertal media sista dagarna, och pga det mycket viktiga budskapet finns det anledning att även SMN redovisar huvudpunkterna i artikeln:

För att minska på risken för plötslig spädbarnsdöd rekommenderas:

• Sömn i ryggläge bör uppmuntras, sömn i sidoläge bör avrÃ¥das.
• När amningen är etablerad kan napp mycket väl användas när barnet skall sova.
• Det är säkrare för spädbarnet att sova i egen säng i föräldrarnas sovrum.
• Allt bruk av nikotin skall undvikas under graviditet och amning.

Alm B, Lagercrantz H, Wennergren G. Nya rön om plötslig spädbarnsdöd. Läkartidningen 2006;103:528-9.

Åke Tegelberg, cheftandläkare och docent i oral fysiologi är vår nye medarbetare i den medicinska redaktionen.

Åke har under en lång följd av år ägnat sig åt sömnforskning med inriktning på odontologiska aspekter på andningrelaterad sömnstörning och sömnrubbningar i allmänhet.

Åke Tegelberg är ett mycket känt namn inom detta verksamhetsområde både inom och utom Sverige.

Vi är glada att vi har Åke med i vår redaktion!

Thai Ngoc har inte sovit på 11 700 nätter - enligt denna artikel på aftonbladets hemsida så har inte Thai Ngoc sovit på 33år.
Den vietnamesiska farmaren sov gott tills han drabbades av feber 1973, han har efter det provat allt från sömpiller till huskurer och andra läkemedel - utan resultat.

Läs hela artikeln här.

I en färsk publikation i den ansedda tidskriften BMJ, rapporterar Milo Puhan och medarbetare frÃ¥n Universitetsjukhuset i Zurich att patienter med mÃ¥ttligt obtruktivt sömnapnésyndrom förbättrats väsentligt avseende sÃ¥väl dagsömnighet som antal nattliga andningsstörningar genom att spela pÃ¥ det australiensiska instrumentet “Didjeridoo”. Tjugofem patienter med ett apné/hypopnéindex (AHI) pÃ¥ mellan 15 - 30 deltog i studien. De tog spellektioner och övade pÃ¥ instrumentet under 4 mÃ¥nader varefter en utvärdering av dagsömnighet och nattlig obstruktivitet gjordes. Epworth sömnighetsscore minskade frÃ¥n i genomsnitt 11,8 till 7,4 och AHI frÃ¥n i genomsnitt 21 till 11,6. Uppslaget till studien kom frÃ¥n en spellärare som noterat att sÃ¥väl han själv som en av hans elever snarkade mindre efter att ha spelat Didjeriddo under en tid. DÃ¥ speltekniken kräver att man andas bÃ¥de in och ut samtidigt (!) menar man att en muskelträningseffekt av svalgmuskulatur nÃ¥s vilket leder till minskad snarkning. En intressant observation i studien var ocksÃ¥ att partnern rapporterade att de var mindre störda i sin sömn efter “behandlingsperioden”. Man kan ju frÃ¥ga sig om de blev mer störda pÃ¥ dagen i stället (under spelövningar)!

Källa BMJ 2006;332:266-8

Se http://didjeridoo.boustedt.com för att lära mer om instrumentet

I en uppmärksammad, nyligen publicerad artikel i British Medical Journal redovisar en grupp från Toronto att ordination av hypotika vid insomni hos personer äldre än 60 år, mera kan vara till nackdel för patienten än till nytta (Glass J. et al. BMJ 2005;331:1169-73).

Författarna hade gjort en meta-analys över artiklar publicerad under åren 1966-2003, innehållande randomiserade kontrollerade studier av läkemedels-behandling av insomni. Tjugofyra studier med 2417 deltagare, ingick i arbetet. Visserligen kunde man i studierna visa att patienterna som erhöll hypnotika fick en förbättrad sömn, men förbättringen ansågs inte vara så stor.

Däremot var det vanligt med motorikstörningar ledande till fallolyckor liksom kognitiva problem hos dem med aktiv behandling jämfört med placebobehandling.

Författarna konkluderar därför att riskerna med hypnotikabehandling till äldre med insomni överbryggar nyttan. Man föreslår därför att en metod, som inte har bieffekter, utan enbart goda effekter vid insomni, kognitiv beteendeterapi (KBT), utvecklas i stället.

Väldigt mycket behöver göras på den fronten i Sverige!

Dopaminagonisterna ropinirole och pramipexole har i flera studier visat positiva effekter hos patienter med restless legs syndrome ( RLS ).

En nyligen publicerad amerikansk studie bekräftar att Ropinirole hjälper bra vid RLS, både vad gäller intensitet av sjukdomen, sömn och förbättring av livskvalitet. Vad som är helt nytt i denna studie, är att Ropinirole har en gynnsam effekt som ångestlindrare. I studien, som är randomiserad och dubbel-blind kontrollerad ingår 381 patienter.

Ropinirole, ( Requip ) kommer på den svenska marknaden även att heta Adartrel.

(Bogan RK et al. Mayo Clin Proc 2006;81:17-27)

Enligt en publikation häromdagen i CHEST, har det framkommit ytterligare stöd för en association mellan restless legs syndrome ( RLS ) och sjukdomstillstånd som hypertension, diabetes, depression, ångest, gastroesofageal refluxsjukdom ( GERD ), och sömnapné. De med RLS hade även påtagliga besvär med att hinna tid till arbetet och råkade ut för tillbud under arbetet på grund av sömnighet. Bakom studien står bland andra den välkända amerikanska epidemiologen Barbara Phillips.

Studien ingick i den årliga Sleep in America Poll, utförd av National Sleep Foundation 2005. Phiillips och medarbetare konfirmerar således att RLS är förknippad med allmän morbiditet som t ex hypertension och diabetes. Intressant att en tidskrift för lungläkare tar in en artikel om RLS, men det kan kanske bero på att författarna i sin diskussion påpekar att RLS ju dels är en mycket vanlig orsak till sömnighet som också tycka samvariera med sömnapné. Även lungläkare får räkna med att ha många patienter med RLS i sina väntrum!

(Chest 2006;129:76-80)